Fler bilder från Nueva Estocolmo

Hotellets grymma frukost och deras superminimuffins. Värda att föreviga på bild. Jag fick båda.

 

Andy aka the Super Photographer.

 

En kille på Stortorget spelade ett annorlunda instrument. Det ljöd över hela torget. Superläckert ljud. Påminde om att spela på såg. Fast bättre.

 

Jag skickade fram Andy för att få mer information. Han fick killen att helt sluta spela. Det blev helt tyst på torget. Instrumentet kallades hang och kom från Sveich. Schweiz.

 

Det obligatoriska gruppfotot. Det var ljust ute.

JA, jag hade bara de skorna med mig och JA, det var fruktansvärt dumt

Foto: Lina Nyberg

Vi hade en superhelg i den kungliga hufvudstaden. Mycket bra hotell med killer frukost. Bland annat hade de minimuffins som gjorde sig mycket fint i min handväska på tåget hem.

Under lördagen tog vi en sväng ner till Sickla galleria och glodde på folk, bland andra David Batra. Bland annat bevittnade vi hur en blå bil står och väntar på en parkeringsplats på en ganska full parkering. När den blå bilen står där kommer en vit Volvo, tränger sig förbi honom på höger sida och svänger in på den nu tomma parkeringsplatsen mitt framför den blå bilen. Killen (i den blå bilen) blir alldeles galen. Han stövlar fram till gubben (i den vita Volvon) och säger vad jag tror är några väl valda ord. Gubben rör sig inte ur fläcken. Fascinerande och ytterst skitkul.

Vi inhandlade badskum och en cava och tog ett mysigt bubbelbad uppe på rummet. Bra idé där… jag. Sen tog vi bussen in till Söder. Vi bestämde oss för att gå Hornsgatan och leta efter en vettig restaurang. När vi kom till Folkbaren tyckte vi att priserna var vettiga. Men så gick vi uppför trappan upp på övervåningen. Inte så smart eftersom priserna steg med varje trappsteg. Jaja. Gott var det så jag valde att inte fokusera så mycket på notan. Ganska bra att András betalade den då.

Mårten Trotzig. Sveriges smalaste gränd. Foto: András Frimmel

Söndag blev promenad i Gamla Stan på supersnygga skor men med grymt onda fötter. Vem kom på kullerstenar? Inte var det en kvinna. Hon skulle ha insett att här går det aldrig att gå med klackar. Jag lider fortfarande av sviterna efter fotmassakern. JA, jag hade bara de skorna med mig och JA, det var fruktansvärt dumt.

Vi hittade ett mysigt kafé där Andy instruerade mig i fotograferingens magiska värld. Därav bilden på András och hans svåra Thorsten Flinck-ansikte.

Fotografering Förbjuden

Regnet mötte oss tidigt. Swebus transporterade oss ner. Swebus och en udda chaufför. Han hängde över ratten. Han lät rutan bli totalt igenregnad, lät vindrutetorkarna ta ett drag, sen lät han rutan regna igen igen. Med jämna mellanrum pekade han ner mot instrumentpanelen, som om han med pekandet ville försäkra sig om att

– Jag kör i 100.
– Jag har lyset på.
– Jag kör i 100.
– Lyset är på.
– 100.

Hela vägen ner var himlen mulen. Se bilden och du ser hur mycket det stundtals regnade. Det stoppade honom inte från att bära pilotbrillor. Vid Cityterminalen rammade han en refug med tillhörande vägskylt.

I väntan på Persbrandt

Stadsteatern och I väntan på Godot stod på menyn i fredags. Medan Stockholmsstudenterna skränande sprutade öl på varandra på blöta flak runt Sergels Torgsfontänen njöt András av skådespeleriet och jag slogs med parfymer och skor. En kvinna hade dränkt sig i Salvador Dalí-parfym så att mina linser torkade ihop plus att luften inte gick att andas. I brist på syre somnade jag nästan i min stol. Tillsammans med det fick jag även slåss med kvinnan bakom mig. Hon envisades med att att använda mitt ryggstöd som stöd åt sina fötter. Hon sparkade alltså inte mig genom ryggstödet utan hon satte spetsarna på sina dojjor direkt i min ryggtavla.

Vad är det för fel på folk?

András och Andreas - mörka men lyckliga ändå

Fredagskvällen tillbringades med Andreas på Söders höjder. Han tog oss med på pubrunda; Pet Sounds, Östgötakällaren, Imperiet, Southside, Och Himlen Därtill och Little Persia. På Southside insåg jag hur mycket rörliga bilder fascinerar människan. Hur jag än försökte fastnade jag ständigt med blicken på TV-skärmen med en engelsk talk show. Det gick inte att slita sig. Dessutom insåg jag att [engelska] talk shows utan ljud är skit.

András, den sanna journalisten - gör en gåing

András sopade mattan med Enekull på Fifa vid den förträffliga brunchen han och hans Alejandra bjöd på. Jag önskar erhålla receptet på de där pannkakorna.

Post brunch hoppade Andy och jag på ett utav de där underjordiska tågen till Slussen och promenerade längs Stadsgårdsvägen till Fotografiska museet med Annie Leibowitz och Lennart Nilssons utställningar.

Fotografering Förbjuden

Det var underbara bilder. Rum fulla av folk. Kanske hade det varit smartare att gå dit om ett halvår då hypen lagt sig men då kanske Annie hade plockat ner sina bilder och åkt hem.

Lördagskvällen spenderades i köket hemma hos mamma och pappa Frimmel i Västerås. Lillebror Frimmel fyllde år i onsdags så vi for dit för att gratta honom med ett välinslaget paket och rabarberkaka med vaniljsås.

I väntan på Godot förbyttes mot I väntan på Tåget i Sala. Tåget var försenat pga vagnfel redan i Stockholm. Lite lagom tröttsamt. Jag hade träffat Stina för en fika på Djäknebergsrestaurangen med utsikt över hela Västerås. Alldeles för lite tid för att hinna avhandla allt vi ville. När jag klev på tåget hade vi fortfarande inte pratat klart. Vi hastade ner till stationen och vad händer? Jag fastnar 40 minuter i Sala. Kunde jag inte ha fått dem i Västerås istället? Men vi kanske ses snart igen? Glass i en Stockholmspark? En smörgås på ett Falufik?

45 minuter försenad landade jag i Falun. Mor kom och hämtade mig. Dessutom hade hon gjort spaghetti och köttfärssås med jordgubbar och grädde som efterrätt plus en matlåda till mig i morgon. Hon har sina stunder, min mor.

Falun-Linköping

Under tisdagen såg jag en ny stad. Linköping. Var ner på en snabbbvisit på Campus Valla. Vilket campus! Många studenter, fräscha lokaler, café efter café. De hade till och med Pressbyrån på campus. Vi har inte en enda pressbyrå i hela Falun. Gör om, gör rätt.

Jag lyssnade till dialekter, samtal. Tittade på människor och insöp atmosfär.

Dagen började med skolklassen på väg på klassresa till Stockholm där lärarna gång efter annan försökte dela ut de aktuella biljetterna till resan och ständigt misslyckades. Var det inte fel sträcka var det fel tågbolag. Underhållande. Tankarna gick till de lärare jag hade under min skoltid. Varenda en hade problem med att sätta igång videon de dagarna de ville visa oss genom mediet television. Hur kommer det sig att ingen av dessa lärare klarade av att sätta igång en enkel tv? Är det något som ligger i den genetiska koden för lärare?

Dagen fortsatte med killen på bussen till universitetet. Jag satte mig ganska långt fram för att jag skulle ha lite koll på var jag skulle av. Bakom mig satt en kille som med jämna mellanrum utstötte små ljud eller ord.

På tåget vägen hem hamnade jag bredvid killen som enligt samtalet han hade i telefonen när jag dök upp, skulle likvidera bolag i England. Bakom satt en indisk kvinna på väg till Tällberg. Hon började småprata med killen bredvid. Ville veta vad som stod på. Ur högtalarna kom nämligen meddelanden på svenska om att vi var tvungna att stå stilla där i Sala pga en olycka mellan Sala och Avesta-Krylbo. Räddningstjänsten var på plats och synade spåret men var tvungen att ge oss klartecken innan vi kunde åka. Killen bredvid mig började svära i telefonen.

– Fy fan. Fy fan för SJ! Det här händer jämt. Det var samma sak när jag åker ner till Göteborg sist… Det är en olycka som har hänt. Det känns som om det bara är någonting som de säger i brist på annat. Fy fan för SJ. Aldrig mer SJ. Hädanefter flyger jag.

Jag hade pratat med konduktören för ett annat tåg som stod stilla på perrongen och hade gjort så i över en timme. Det var en mänsklig olycka som inträffat. Med andra ord, en person hade mött tåget på spåret. Jag upplyste killen bredvid om detta så att han kunde sluta vara så arg.

– Jaha, svarade han och tittade på mig.

Det gick ca 5 sekunder.

– Fy fan. Varför ska sånt här alltid hända mig?

Att bestämma sig

Sitter och väntar. Tror jag. På Grey’s. Tror jag. Har inte bestämt om jag ska gå och lägga mig eller om jag ska sitta uppe till 22 och glo på tv. Jag gillar tv – men jag gillar också sömn så jag befinner mig i valet och kvalet. Plus att jag är törstig. Vilka problem.

Har i dag bestämt mig för att inte fara på praktik till Italien. Nu är det annat som ska pysslas med. Examen, jobb och körkort. Vill jag möta mig själv i trafiken? Kanske, kanske inte. Med tanke på att det där med högerregeln inte min starka sida (fråga Faluns busschaufförer) så kanske jag borde stanna på min kammare. Och glo på Grey’s.

Mot kontinenten

Vill till Paris.

Mot kontinenten

Vill till Paris.

Lutetia Parisiorum

Laddar inför morgondagen då det är dags att börja göra research för min kommande artikel. Eventuellt ska jag till och med ge mig ut i skogarna kring Falun i helgen. Ska dessutom se om jag kan få någon att kommentera varför Stora Torget är en som mötesplats för faluborna.András plitar på sin recension på den svenska utgåvan av Hyresgästen av Roland Topor, filmad av Roman Polanski 1976. Innan jag for till jobbet i morse skrev jag en lapp:

I dag äter vi pyttipanna på chorizo, potatis, palsternacka och ägg. Ät dem inte.

Kommer hem och får reda på att äggen slunkit ner i hans mage. Hur?! Bannor, bannor. Verkar dock som att det inte blir någon middag i hushållet. Handlade varsit paket kakor i går vilka har knaprats på i dag. Om du funderar på att handla Göteborgskex nya kakor – Johans Pecanpoesi – kan jag rekommendera dem som är ute efter en mer matig kaka. De andra är mer sockriga kakor till skillnad från denna. Full av nötter och grejor vilket gör att man bli mätt på endast en. Favoriten är dock fortfarande Havre & Bärdröm. Den påminner om sommaren jag läste kurs i Borlänge. Jag började klockan ett vilket gjorde att jag var tvungen att ta bussen som gick kvart över 12 från Östra Hamngatan. Ingen lunch med andra ord. Så for jag förbi Hemköp på vägen ner till stan, handlade en paket Bärdrömmar och knaprade på bussen på väg till grannkommunen med P3 Dokumentär i öronen. Godis och bildning på samma gång. Stavas e-f-f-e-k-t-i-v-i-t-e-t.

András ”hotar” nu med att handla pizza.

Ska ner och lära mig sätta i linser i morgon. Det ska tydligen vara svårt att peta sig i ögonen. Har även kommit framt till att luggen min inte kan leva detta liv som den gör. I morgon ska den väck. Väck eller väck, det är väl att ljuga. Den kommer att få nytt liv efter att ha varit inklämd under en hårklämma under väldigt lång tid. Som sagt. Det är dags nu.

Syster Jennie far till Paris om ett par dagar. Jag är avis. András är avis. Hon ska få låna med sig Andys Lonely Planet över staden så att hon hittar rätt. En mängd minnen bara kastar sig över mig när jag googlar på Rue des Pyrenées, en gata inte långt från vårt hotell och som tidigare nämnd bok utspelar sig på. Vår i Paris. Hur mycket kan en lägenhet på västra banken kosta egentligen?

Omröstningen är avgjord 2

Efter en veckas ivrigt röstande landade

Alptoppen på 28 % av rösterna,
Paraplydrinken på 0 %,
Storstaden på 71 %

och

Meditationscentret på 0 %

Vet ni om att meditationscentret jag hade i tankarna finns på St. Davidsgården utanför Rättvik? Där kan man leva stilla under en tid och stilla fira en lugn och fridsam jul utan stress tillsammans med de andra som valt att ta det lugnt.

Andy och jag pratar om Rom julen 2010. Vi ska äta glass på Giolitti, shoppa på Via Condotti, dricka e(x)presso på Il Grecco och ta ett snack med il Papa. Nån som ska med? Obegränsade medel för shopping får dock komma ur egen ficka.

Ny omröstning om några dagar. Sätt ut en spejare så att du inte missar den.